ARAB HÄST- EM
Stadl Paura, Österrike 17-19/9 2004

Över berg och genom dalar. Måndagen den 13/9 lämnade två fullpackade lastbilar, med nio arabhästar och två lika fullpackade personbilar, parkeringen i Bräkne- Hoby.
Över en vecka senare återsåg vi vårt kära Sverige. Vi hade då passerat ett hav och fyra landsgränser. Med i bagaget fanns, förutom två dussin rosetter och placeringar otroliga erfarenheter, upplevelser och minnen.
Förutom de tio underbara araberna i vårt Svenska landslag, ingick på resan alla lika underbara ryttare, hästskötare och föräldrar.
Ett gäng på drygt 30 personer, som alla bidrog till att göra vårt EM- äventyr, till den häftigaste upplevelsen vi någonsin varit med om.

Här följer en summering av det Svenska arabhäst- landslagets resa, från Sverige till Österrike och så hela vägen hem igen…

Måndagen den 13/9
för de flesta i det svenska arabhäst landslaget, började resan mot Österrike, redan under helgen, men på måndagsmorgonen,
var hela gänget samlat i Bräkne- Hoby, för gemensam avgång.
Dramatiken startade redan innan vi lämnade den trygga parkeringen.
SMHI spådde storm och den beräknade färjerutten till Rostock, fick ändras till en 30 mil längre färd över Danmark.
Ingen trodde väl då att 30 ”ynka” mil, i en studsande lastbil, som högst gjorde 75 knyck, i nerförsbacke, kunde ge så mycket sittsmak i ändan.

Fyra tappra lastbilschaufförer, lotsade oss tryggt genom den svarta natten, längs med Autobahn.
vi gjorde alla vårt bästa för att hålla varandra vakna, koffeintabletter, Red bull och att räkna lastbilar var en hit.

Tisdagen den 14/9
Så nådde vi äntligen vårt mellanlandnings stall i Leipzig. Klockan var ca 05.00 på tisdagsmorgonen.
När hästarna funnit sig tillrätta i sina boxar och lugnt tuggade sitt hö, började även hästfolket, finna sig till ro.
Halmbalar, träbänkar, förarhytter eller en stolsdyna. Överallt sågs utslagna svenskar vila ut.

Efter en dag i halvdvala, lyckades de flesta få sig en skön säng för natten, på ett vandrarhem eller i någon av lastbilarna.

Onsdagen den 15/9
Uppstigning vi 04.00, för avresa innan 06.00.
Alla våra tappra hästar, gnuggade sömnen ur ögonen och klev på sin transport, även om någon tycktes sucka lite över att behöva stängas in i lastbilen igen.

Efter några rastningar längs med Autobhan och grymma backar i minst 11 graders lutning, både uppför och nerför,
nådde vi så framåt kvällningen vårt slutliga mål, tävlingsplatsen i Stadl Paura.

Torsdagen den 16/9
Torsdagen gick åt till att inspektera tävlingsplatsen i dagsljus, låta hästarna motionera av sig lastbilsstelheten
och vila upp sig inför de tre kommande tävlingsdagarna…

Fredagen den 17/9
Så grydde då den första tävlingsdagens morgon. Det hela inleddas med två hoppklasser, gissa vilka som dominerade?
Sverige tog hem båda första platserna!!!
Dagen fortskred med Western, Körning och Dressyr d.vs, ingen hade en lugn minut över
och de svenska placeringarna fortsatte att välla in.
När den egna klassen var avslutad, var det genast dags att springa för att heja på nästa svenska ryttare,
eller bistå med hästskötar hjälp, eller ordna så att alla fick mat i magen, eller föreviga genom filmning och foton.
I svensklägret hjälptes alla åt, med allt!

Lördagen den 18/9
Även den andra tävlingsdagen, visade svenskarna vad de gick för och vi tog våra första EM placeringar.
En sjätte plats i hoppningen genom Marielle och Zymin, samt en sjunde plats i samma klass, genom Lova & Farasz.

Söndagen den 19/9
Så var det då dags för den avslutande dagen med de flesta finalerna.
Vi fortsatte plocka placeringar, men det dröjde ända tills den avslutande körklassen, på eftermiddagen.
Då stod det klart: Sverige tog silvermedalj genom Cathryn och Kiran!!!
Kvällen avslutades med den stora, lååånga prisutdelningen och våra tappra hästar visade ännu en gång hur underbara de är
som kan stå stilla under en halvtimmes nationalsånger och applåder.

Måndagen den 20/9
Så började det stora äventyret lida mot hemfärd. Vårt följe lämnade Stadl Paura i de tidigaste gryningstimmarna.
Snart skulle vi vila ut i Leipzig igen, trodde vi ja…
Några timmar försenade och en utbytt fläktrem senare, kunde vi i alla fall stalla in hästarna igen och själva vila ut några timmar.

Tisdagen den 21/9
Just det, tidig gryning och avresa. Målet med dagen var att lyckas ta färjan från Rostock, men blåste det inte lite väl mycket?
Ända in i det sista var det osäkert, men tillsist fick vi klartecken att äntra färjan.
Lite över fem timmar senare skymtade, vi genom den mörka natten, den välkända glimmande kusten.
Äntligen var vi hemma i Sverige, vilket betydde:
slut på otäcka betongvägar, slut på oförståbara tyskar och slut på oätliga korvar…
På kajen, vinkade vi av Magda och hennes familj, som fortsatte norrut, med sin egna transport.

Onsdagen den 22/9
Det var mörkt, men vi kände alla igen parkeringen i Bräkne- Hoby, där vi första gången träffats
och på börjat vår resa, en dryg vecka tidigare.
För några av gänget fortsatte resan efter att ha vilat ut några timmar, medans vissa andra kunde vila
ut i sin egna säng, bara några timmar senare.
Mycket trötta och slitna, men minst lika lyckliga och berikade av en fantastisk resa, med fantastiska hästar och människor.