Ponny – SM 2002

Årets största händelse var ponny SM i Ljungby, under slutet av oktober.

Självklart var vi kvalade och på plats.

Redan i slutet av juli började vi förbereda oss genom att posa inför pressen. Det var nämligen då vi kvalade in till SM:et i vår FÖRSTA Msv A, gör om det ni!!! Helsidas reportage, med bild och allt, på det enda Blekinge representerande ekipaget blev det minsann.

Så bar det tillslut av. Fredagen den 25 oktober var vi på plats i Ljungby. Du må tro att det vimlade av dyra fina ponnys, men snyggast, det var förstås jag!!!

Riktigt ompysslade blev man minsann. Här är vi på väg till fredagens uppvärmningsklass, en LA. Hur det gick? Felfritt förstås, vad trodde du?

”Välkommen Blekinge” det var vi det.

På fredagskvällen var det dags för invigning. Där fick inte jag vara med, men Lova representerade oss bra.

Efter en godnatts sömn vad det då äntligen dags för lördagens spännande kvalomgångar. I första kvalet låg hindren på 1,20 m. Näästan felfritt, men det räckte inte hela vägen fram. De två bommarna i den sista kombinationen föll.

I andra kvalet på 1.25 m var vi ännu närmre. Den här gången blev jag lite för hetsig i trekombinationen och sista bommen föll. Precis utanför placering hamnade vi, men nu var det spännande, skulle det räcka till en plats i A-finalen?

Sent på kvällen kom beskedet. 25 st gick till A-final, vi var nummer 26. Istället skulle vi gå ut sist i B-finalen.

Så var det dags för den spännande finaldagen. På plats under hela helgen hade vi förstås med oss egna tränaren, Bodil. Hon spanade in oss noga under framridningen och hjälpte till med den sista finslipningen.

På väg till start. Nu var det riktigt nervöst, kanske lite för nervöst faktiskt. Efter ett riv på andra hindret ur en snäv sväng, verkade Lova inte vilja rida mer, så på sjunde hindret tog det stopp. Inte alls mitt fel faktiskt, inte kunde väl jag veta att vi skulle hoppa när Lova höll tillbaka mig.

Nåja, sista klassens misstag gjorde inget alls. Vi hade ju faktiskt lyckats ta oss igenom vårt första Ponny SM med, enligt mig själv, stor elegans!

Och Lova själv var nog minst lika nöjd.

Tack till

Lovas pappa, som körde.

Tränare Bodil, som coachade och stöttade.

Och tack till alla andra som var med och hjälpte oss till ett bra SM.